Vår lille stålman
Denna dagen har fyllts av väntan och förhoppningar om att Didrik ska bli bättre. Han är helt utmattad av allt hostande och av all energi han får lägga på att kunna syresätta sig ordentligt.
Han har precis somnat och jag håller tummarna på att han får sova ut lite inatt så han orkar att bli frisk så snabbt som möjligt. Varje gång vi kommer till sjukhuset känns det som vi inte riktigt någonsin har åkt härifrån. Vi har varit här för ofta nu och att se hur Didrik kämpar med sin astma gör alla besök hit så jobbiga. Som tur är finns här underbar personal och som ger oss all hjälp som vi kan önska oss. Vår lille kille, bli bra nu!
Stackars lilla Didrik (och er också förstås) Hoppas verkligen att han piggnar till snabbt! Kan tänka mig hur jobbigt det måste vara! Kul att du är tillbaka, då blir jag glad:)
Kram Emma